12:00:00
Vi är kvinnor!
Räknas man som en "kvinna" och som vuxen om man är 14 år eller är man fortfarande en jättebäbis?
På blogg.se:s bloggskola stod det att man skulle ha en intresseväckande rubrik och inledning. Så här är den! Kändes ändå som att rubriken "Vi är kvinnor!" Skulle vara lite intresseväckande.
Men fortsätt läs!
Jag tycker personligen att jag har utvecklats grymt mycket under 2 år. Så här såg det ut först när jag skaffade instagram för 2 år sen:
Massor av selfies! De var överallt. Tog över hela instagramsidan.. De flesta är borta nu, tog bort de flesta eftersom att jag tycker att det var liiiite pinsamt. Ni ser....
Fortfarande två är sen.. Ja man ser jue.
Kommer inte riktigt ihåg hur jag var då men jag har för mig att jag var en aningens osäker med de som jag halvkände. Visste inte riktigt hur de tog mina skämt osv. Därför var jag tyst..
Mina outfits var inte alls lika fantastiska som de är nu. Guuuud nej! (Diva)
Jag har för mig att jag var lite småblyg mot vuxna och de i min ålder. Jag har alltid haft lätt för att prata med vuxna, men jag har det lättare nu än vad jag hade då. Jag var helt ok i skolan, men jobbade inte alls på som jag gör idag. Jag var då fortfarande i "lekfasen" då och lekte häst varje dag. Dock var det den sommaren som mitt hästintresse avtog... De flesta andra i min klass hade då växt upp tillräckligt för att få andra intressen, som att fota, fixa i håret och annat. Men jag hängde mest i skogen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett år sen
Förra sommaren då jag precis hade börjat blogga lite. Alla inlägg från då är borta, vilket ioförsig är lite synd.
Som ni ser hade jag då börjat göra outfits. Jag har fortfarande samma stuk när jag ska göra klädkombisar, men jag lägger till mer detaljer och försöker bryta av. Desstutom vet jag mer om hur jag vill ha mina bilder nu...
Självklart fanns det gott om selfies då också. Kommer så väl ihåg att jag gjorde mitt första duckface den sommaren.
Börjat också hitta på lite roliga saker, försökte t.ex använda mina kjolar som tröja och så. Utmanade gränserna lite.
Då hade jag fått lite självförtroende också. Jag hade helt enkelt blivit tuff. Det var slut på att leka häst på fältet, för nu var jag officiellt en tonåring. 13 år asså.
Den sommaren var jag lite beskymrad över något som jag aldrig mer kommer att tillåta. Nuförtiden skulle jag självklart bytt miljö om jag hade haft det som jag hade så. Det passade inte mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag iår.
Ärlig talat, jag känner verkligen att jag har förändrats och utvecklats under år 2013-14. Jag är långt ifrån samma person som förut. Eller, jag är samma person, men jag har utvecklats och alla mina olika sidor har blivit intensivare och enligt mig bättre. Nu är jag inte blyg, jag vet hur jag är värd att behandlas och jag är inte rädd för att säga åt folk om vad jag tycker är fel.
Bara bloggen bevisar hur jag har tuffat till mig. Även fast jag vet att de i klassen läser, fortsätter jag att skriva hur och som jag vill, jag kan våga visa min diva- sida. Jag vet att folk dömer mig utifrån bloggen, men det spelar ingen roll. De som jag vill vara vän med vet jag att de inte dömer utan att ha något att döma efter. Jag känner inget drag till såna som sitter och dömer folk utifrån vad de ser på nätet. För det är omöjligt att vara helt neutral och vara sig själv när man skriver. När man läser en text hör man inte personens röst, man ser inte personens ansiksuttryck, och viktigast av allt: Man vet inte vad personen tänker. När man pratar med någon ser och hör man hur den känner medans man pratar, man får en liten ledtråd om vad som försigår i personens hjärna. En text är inte alls lika personlig som när man pratar med varandra på riktigt, och därför kan man inte säga hur en person är, när man bara har läst en text om personen.
Men iallafall. Förutom att jag har blivit tuffare så har jag också blivit ambitiösare, speciellt i skolan och när jag rider. I skolan har jag verkligen kämpat detta år. Det har defenitivt inte varit en dans på rosor. Så jag vet att jag förtjänar det jag har fått i betyg, och jag vet att jag nu kan ge mig själv en klapp på halsen och vara nöjd. Den största utmaningen iår kommer inte vara att plugga, utan att se till att lägga upp plugget så att jag hinner annat.
I ridningen känner jag verkligen att jag har hittat alla knappar. Jag har lärt mig otroligt mycket bara de tre senaste lektionerna. Jag får nuförtiden de flesta av ridskolans hästar att trampa bättre med bakbenen och att korta upp sig. Det är inte bara tur, utan jag har suttit lektion efter lektion, timma efter timma och gjort halvhalter, ändrat tempo och sett till att hästen har lyssnat fullt ut på mig. Det har gett resultat som gör att jag kan gå på sommarlov och vara otroligt nöjd.
Från att ha varit en liten blyg tolvåring, som lekt häst på rasterna och inte riktigt accepterat sig själv har jag blivit en mognare, ambitösare och modigare person, som kan säga ifrån när jag inte håller med. Jag tror att jag har ändrats såpass för att jag har börjat acceptera mig själv, och börjat sätta mig själv i första hand. Jag accepterar inte att bli illa behandlad utan ser då till att säga ifrån. Nu har jag dessutom mål och kämpar för att bli bättre. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så. För jag är hellre en diva som kan sätta ner foten och jobba för saker, än en liten tjej som inte appepterar mig själv utan bara glider med. Jag älskar mitt nya jag och tänker leva fullt ut i det.