12:00:00
Mina två sidor
Jag Olivia har två sidor.
En sida som är den riktiga jag. Den som kan bara lite blyg/osäker ibland och som rent av är lite barnslig. Den sidan som älskar livet, men som faktiskt har börjat lära sig att säga ifrån. Den sidan har jag haft hela livet, men det är först nu den har blommat ut och kan tas på allvar. Det är jag, den riktiga Olivia. Den sidan är den som skrivet mer seriösa #deepshit- inlägg.
Sen av vi min diva- sida. Det sidan som visas när jag är som flummigast och är på ret-humör. När jag är "divan Olivia" skriver "puss på er" efter varje mening och klaschar sig själv på baken. När jag är på diva- humör kan jag säga "jag vet" efter att jag har fått en komplimang och slänga med håret. Bara för att jag kan. Divan visas ofta här på bloggen, när jag skrivet klädinlägg.
Min diva- sida kan vara lite kaxig och kommer oftast fram när jag är med mina kära vänner, för jag vet att de accepterar den och förstår att det bara är på skoj. De vet att jag egentligen inte tycker att jag är bäst, även fast diva- sidan ibland kan säga det.
Jag skulle själv inte ha tyckt illa om min diva- sida. Men jag tror att vissa "svennebananer" kan tycka illa om den. I Sverige är vi jue det enda landet med ett ord som lagom. Om man är lagom är man inte för lite och inte för mycket, men ganska lik alla andra. I Sverige ska man inte tycka att man är något, men alla andra kan gärna säga att man är bra.
Ganska konstigt egentligen, det är väl såklart att man ska få tycka om sig själv för annars skulle man inte vara på det viset.
Men det verkar nästan som att vi är rädda för annorlunda saker och förändringar. Allt ska vara som det alltid har varit och man ska inte sticka ut. Att berätta vad man själv är bra på är som att begå ett brott kan jag nästan känna.
Men vi är jue bra, alla måste ha något bra med sig själv, det gäller bara att komma på det braiga. Jag borde ha rätt att säga till mig själv att jag har varit duktig denna termin i skolan om jag tycker så.
Jag tror att det kan vara viktigt att visa sig själv hur otroligt bra man faktiskt är. Det handlar om självförtroende. För att vara snäll och trevlig mot andra måste man först vara snäll mot sig själv, annars funkar det inte.
Så alla snälla och underbara personer där ute, ge er själv en klapp på axeln och säg att ni är bäst, för det är ni. jag tänker iallafall försöka vara snällare mot mig själv och känna mig duktig när jag är det. För det är jue känslan av att vara duktig som driver oss. Utan den känslan skulle vi inte vara någonting.
Puss på er hälsar divan.
